..................Corren - Gerd - Vadstena

Till Gerd , Lokalredaktör, Vadstena, Corren!

Jag kan inte låta bli att fortsätta gagga ord till dig med tanke på att just nu är det tisdag och du krubbar fika och kaka på Correns bekostnad………Jag är djupt avundsjuk på dig. Aldrig har man det så bra som att vara lokalredaktör. Det insåg jag snabbt i branschen. Lägga leriga stövlar på skrivbordet och ha bössan och hunden med inne på redaktionen blev väl min karriärlängtan. Så hade jag det också i flera omgångar som lokalredaktör i olika delar landet. Jag brukar säga att jag har jobbat som lokalis från den minsta dagliga tidningen i Sverige till Sareks fjällvärld, och det är ju sant och så har jag gjort som alla andra, haft en sommar på Expressen. Jag vet inte om du är sån, men folk brukar säga de arbetar för att överleva, jag har nog alltid levt för att arbeta – å andra sidan upplever jag aldrig att jag arbetar. Jag lever och måste jag arbeta så slutar jag med det arbetet. Två gånger blev jag inkallad till centralredaktioner och instoppad i ledningsgrupp, fick fri lägenhet, tjänstebil och hörde att jag var tilltänkt redchef. Efter tre månader i storstan begärde jag mig åter till min gamla lokalredaktion, och så trivdes jag igen.

Tänk så enkelt du har det! Fabror Fisk eller vad han heter sitter på morgonmötet och säger att du Gerd kan väl göra det och det i dag och så får du ett papper där alla grejer är listade som skall göras under dagen. Som frilans har man aldrig förmånen att andra tänker åt en. Bästa frilansperioden hade jag i Stockholm, då fanns den gamla Bonnierskrapan på Torsgatan. Högst upp satt bildtidningen Se. Sedan satt Året runt och alla andra. ÅR köpte ett åttasidigt rep när jag kom hem från Seychellerna. Då hade jag avslutat ett biståndsjobb som kejsaren invigde och eftersom jag inte hade haft semester på fyra år så tyckte jag att jag hade förtjänat relax på Seychellerna, men som sagt, man kan inte låta bli att tänka med kameran, och på den tiden var Seychellerna inte alls särskilt bekant. Så Året Runt körde ut åtta sidor av mina bilder, och jag fick en halvårslön tyckte jag, för repet. I dag går det inte att ens försöka försörja sig som frilans i Östergötland, några åker till andra delar av Sverige eller utomlands, men Östgötatidningarna är bara oförskämda och skall ha allt gratis. Fyy faaan vilken tidningsmoral som existerar i Östergötland. Mot förr i Bonnierskrapan: Man började med fullpackad portfölj på Se högst upp och sålde så gott det gick, sedan tog man hissen våning för våning nedåt och hade man tur så skrapade man ihop en eller två månadslöner, sedan gick man till Tennstopet och kånkade bärsch med alla andra, så var livet på den tiden. Men i Östergötland skall alla blaskor ha gratis material. Jag gjorde som jag brukar göra när jag kom till Östergötland, försökte kränga rep. Jag anlände efter Afrika och sex år till ny plats i livet. Jag gjorde ut bilder och färdiga genomarbetade förnämliga rep och erbjöd lokalblaskor. Jag brukade på den tiden ta 5000 av småtidningar, per rep. Den här chefen sa att vi har inte råd att betala. Däremot tyckte han att han skulle skicka hem en reporter som skulle göra hemmahosrep med min negerhustru i den lokala lilla byn Borghamn. Jag sa att LillBabs tar 50 000 för hemmahosrep, jag är billig, tar bara 5000 med min negerhustru och fritt kaffe och kakor. Han ville ha gratisbesök. Jag bad tidningschefen fara åt helvete och visste givetvis att sålde jag mig och negerhustrun i en liten by på Vätterns strand efter ett liv i Afrika och som storviltsjägare så kunde jag åtminstone dra 15 tusen ur någon tantblaska. Och så blev det. Men Corren räddade mig på starten, gav mig lokalredaktionen i Ödeshög innan las inträdde och sedan kom Gunilla hem till Sverige och tog över. Så kan det gå. Aldrig har man det så bra som när man är lokalredaktör, men det kan bli insnöat, och då drar jag………….Jag tycker du är duktig, förnuftig och logisk, proffsig klok reporter, hade du velat så kunde du nog har klättrat, men du kanske är som jag , du har ingen önskan om den klättringen……….mvh, nu är det dags för fikat så stick och missa inte tiden.