Sossar ljuger

Till Stefan Löfven, socialdemokratiska partiet, Invandrarföreningen rikssvenskar, riksdagens alla ledamöter.

 

- Ajabaja, sa socialdemokraten i Vadstena, för han visste minsann att pratar den socialdemokratiska kollegan med vänsterpartiets en representant ur det folkliga djupet så skämde kollegan ut det socialdemokratiska partiet. Så det så. Det gäller att inte kommunicera i svensk politik, så är det. Statsministern prioriterar konsekvent enligt dogmen: prata icke, och importerar förmögna kamelägare i stället för att ha dialog med folkvalda och lägga en slant på äldre så de får en rimlig vardag. Tja, sådan är den, demokratin i Sverige. Tänk dig den snälle åldrade medborgaren som till kaffet en förmiddag i sin lantstuga sa: - Jag har varit trogen socialdemokrat hela livet. – Varför förlorade sossarna då fick han till replik. Röstade du inte det här året?  – Jo, men Persson var ju aldrig någon riktig socialdemokrat, sa den gode trogne medborgaren. Folk visste redan i hans hemstad att Göran Persson inte var en riktig och äkta socialdemokrat. Göran var slug bara. Så hans själ låg hos högern och nu har han byggt sitt slott som vi skattebetalare har pungat ut åt honom och hans lön. Självklart kom repliken: - Och du och alla andra socialdemokrater har röstat på den där falske faan i årtionden? Hur korkade får socialdemokrater vara, sa replikören. Aldrig hade någon hört den trivsamme fabrordern vara så tyst. Han tappade tråden och menade efter en tyst stund att sådan är den, politiken. Hans morfar hade faktiskt givit honom några ledstjärnor på livets stig. Morfadern hade sagt: - Du skall veta att du skall aldrig lita på försäljare och politiker! Morfar slog rakt på spikhuvudet, sa den trivsamme åldringen. Jag har lärt mig precis detsamma. Politkerna lovar och nästan 70 procent av alla vallöften tar de inte ens upp till diskussion om dom vinner ett val. Försäljarna, ja, de är som dom är, flinande, fjäskande egotrippare med silvermynt i syn. Men den gode trogne sossemannen förstod inte riktigt varför det här lilla landet skulle ta på sig nybyggare som var kriminella.

– Det finns ju människor som behöver hjälp, varför tar våra politiker hit en massa drägg som bara ställer till problem och kostar pengar?

Det förstod inte denne åldrade medborgare. Men politikerna pratar ju inte med varandra sa han som en sakta konklusion. Och politikerna lyssnar inte ens på medborgarna.

Utan prat blir det bara sörja.

– Nää, jag är besviken. Har dom inte sunt förnuft längre, di där som skall bestämma? Så sa han.

 

Och Ismail håller med och säger till ministrarna: Du är dum i huvudet!