Till ynkligas parti som behöver rasister för att
leva och överleva.
Flasan Karin och AftonblÁ må
brinna,
med dynga i sinne,
med dynga i sinne,
spetsad på midsommarstångstopp
i sossegrottas Karin
som blir vid och vidare i
rött
med brunsås i snippan.
Karin spricker mellan ben och
matöppning
som ropar i blod: - Häng mig
i midsommarstångens gulblå
knopp – tryck min kropp och knopp
över en snopp så jag får mer,
jag vill ha större och vara sosse
i flasa och trut
och då och den store Timbuktu
–du
rädda mig lilla Karin på flaggstångsknopp,
hängd i skrev – ÅÅÅå Timbuktu – min hjälte och räddning!
PS Sicken vacker poesi eller
hur? Men den där typen av text fast rejält elakare och grövre vill hon ge
representation, den där varelsen Karin. Det står förstås inget om att banka henne
röd och brun men ändå. Kanske var det Karins store beundrare Timbuktu som skrev
och diktade? Med ett litet hi,hi,hiii till Karin?
Vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar