Riskfyllt scoop…………..
Snart står de två svenska journalisterna inför rätta i Etiopien. Är det så skandalöst att den svenska regeringen inte har lyckats få de två Ogadenreportrarna Martin Schibbye och Johan Persson frisläppta? Skall det inte få finnas ordning och reda i gränsområden mellan Afrikanska länder?
En simpel jämförelse leder till en slags logik och är ganska enkel: har du en trädgård vill du säkert inte att någon skall komma utan ditt tillstånd och förstöra din trädgård. Är du ett land vill du inte att folk kommer in bakvägar och över gränser som inte skall passeras.
Om du tar dig över tomt eller går genväg över privat mark i många länder och områden ute i världen så har tomtens -och markens ägare full rätt att skjuta dig som inkräktare.
Jag har vid två tillfällen i mitt liv stått i situationer där människor med laddade vapen har kunnat avliva mig lagligt men haft tur eftersom personerna som höll i vapnen kände igen mig i sista sekund. Vid båda tillfällena hade jag som granne tagit en genväg över de privata tomterna. Men det räcker. ”Mitt hem är min borg” gäller lite överallt.
Å andra sidan har jag rest och använt vapen i Ogaden.
Regionen har bakåt i tiden alltid varit ett konfliktområde. Hur långt tillbaka i tiden man skall gå för att kunna säga att Ogaden var ett stillsamt paradis fyllt av snälla generösa folk och vilda djur, det vet jag inte. Stamfolk och klaner i Afrika har sällan en fridfull relation. Dock, även om Ogaden genom tiderna har varit ett oroligt område så har det inte varit totalt stängt för utsocknes. Det är som med din trädgård: får någon lov av dig att komma in i trädgården så är det okej att han gör så. Får du tillstånd att åka in i Ogaden så kan du resa in i Ogaden. Jag hade tillstånd att resa och använda jaktvapen inne i Ogaden. Givetvis kunde jag egensinnigt ha skippat reglerna och kört in i regionen utan lov. Det är i sig inget hinder mer än enkla vägspärrar, att resa med bil in i Ogaden. Men så gör man inte. Hade jag då mött en myndighetsutövare hade jag förmodligen blivit förhörd och kanske straffad. Lag är lag och varför skall inte en Afrikansk regering få ha lagar som skall gälla?
Som sagt, det har i alla tider varit oroligt i Ogaden. En natt när jag behövde campingplats och såg en kulle på slätten framstod kullen som en given plats för lägret. Väl där upptäcker jag två stenhögar som snart visade sig vara staplade stenar formade så de skapade en liten grotta, ett hålrum. Den ena stenhögen var intakt. Den andra hade rasat på sina ställen i väggen och gav möjlighet att kika in i hålrummet. Där låg två gamla människoskelett. Kikade man riktigt genom stenarna in i den andra stenhögen såg man också där, samma innehåll, människoskelett. Förmodligen hade hyenor brutit sönder stenväggen i den ena stenkummelhögen.
Såg jag mig omkring lite närmare på kullen låg uppstaplade skyttevärn, några varv stenar i en halvcirkel.
Om det var somalier eller etiopier som låg i stenkumlen kan man fråga sig. Båda grupperna kunde ha haft kullen som strategiskt skyttevärn. Så där har verkligheten sett ut långt tillbaka i tidens historia. Min erfarenhet är nu snart femtio år gammal. Lokalkonflikten är urgammal.
Somalierna vill ha mer mark åt sina kameler. Etiopierna vill inte bli uppätna av kameler. Så enkelt är det.
Att moderna tider sedan har skapat nya och ytterligare förhållanden som resulterat i konflikt är knappt relevant som problem. Ogaden är en tidlös historisk oroshärd. Alla vill ha allt, som vanligt. Nu som då, femtio år sedan, ter sig verkligheten på samma vis.
Att som de två svenskarna smyga in i området Ogaden med människor som är öppet fientliga mot värdlandet, då vet givetvis reportrarna att de tar en risk, precis som jag tog en risk när jag genade över grannens mark i ett land där man hade lov att skjuta inkräktare. Att säga att de två svenskarna inte förstod att det var farligt, det är att förolämpa Martin och Johan som journalister. Klart att dom visste vad de gav sig in i. Journalisterna ville göra ett snyggt scoop, så enkelt är det. Undervärdera journalister bör man väl inte göra? Reportrar utan gränser må vara en schysst organisation, men reportrar över alla gränser, kan nog bli ett problem både här och var i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar