...Arbetarbladet - svag och bristande LOKAL journalistik?

 

 

Till Socialdemokratiska partiet,

Sveavägen, Stockholm.

Till Gävle kommun.

Till Sandvikens kommun.

Till tidningen Proletären

Till tidningen Tiden

Till Svenska Journalistförbundet

 

Om medlemmars tyckande. Bryr ni er?

Har ni känsla för vad medlemmar uttrycker på olika vis? Njae, övervärderar ni kanske anslutna partidelar som LO?

Vill ni tillbaka till gamla tider, då LO-medlemmen var tvångsansluten till S?

Och har ni känsla för vad som är galet? Njae, inte?

Gävle har och har alltid haft, en etablerad traditionell och väl grundad socialdemokrati.

Men nu för tiden lämnar Gävlebor det socialdemokratiska partiet, prenumeranter på lokaltidningen Arbetarbladet säger upp sig!Vad händer och varför?
Plötsligt förbjuder Arbetarbladet publicering av bilder på till exempel jägare som är glada över sin nyskjutna älg och är stolta över sin lycka. Vilken folklig fingertoppskänsla!

Bilder på i kameran flinande och glada medborgare skall ej publiceras, deklarerar tidningen Arbetarbladet. Lokala läsare som skickar in debattexter får alldeles för ofta inte publicera sig, insändare beklagar sig över att Arbetarbladet tycks som en slags osynlig regel, skapad av subjektiva redaktörer, dölja delar av fakta kring reportage. Läsaren upplever situationen som att de får inte veta hela sanningar i reportage i Arbetarbladet. Insändare beklagar sig om allt möjligt och påpekar faktasituationer som tidningen inte ens besvärar sig med att nämna.

Folk är besvikna på Arbetarbladet.

Samtidigt pratar chefredaktören ständigt om den starka goda LOKALA journalistiken, den är viktig och ett måste. MEN det är ju den BRISTANDE och SVAGA lokala journalistiken i Arbetarbladet som folk är ledsna på. Det tycks inte alls beröra Nordströms tankebanor. Han fortsätter i samma gamla uttjänta vindlingar.

När Chefredaktören skriver sitt kåseri och berättar om en konkurrerande part på webben och gnäller stort och starkt över hur den konkurrenten är en stark hatpublikation, då framställer sig Arbetarbladet självt som en än större hatisk tidning med en rent förskräckligt subjektiv onyanserad vokabulär.

När en stor del av medborgarna stödjer en rektor som vill ha ordning och reda i sin skola stödjer i stället Arbetarbladet elevkåren och talar om kvasifilosofiska krav om eget tänkande och liknande.

När hela Sverige skriver om och har roligt kring ett stort allmänt och populärt jippo och underhållnings-program, då säger Arbetarbladet att det där skall vi inte skriva om.

Arbetarbladet går ofta tvärs mot medborgarnas vanlighet och tyckande.

Sammantaget har nog den relativt nyimporterade chefredaktören försvagat det Socialdemokratiska partiet i Gävleområdet och tappat prenumeranter till tidningen Arbetarbladet. Dessutom har under de senaste dagarna chefredaktören meddelat att inom snar framtid skall ingen få lov att prenumerera enbart på papperstidningen, och chefredaktören Daniel Nordströms spalt i dag angående frågor kring Arbetarbladets nya prenumerationspaket är så patetisk att folk undrar vad som pågår på Arbetarbladet och i chefredaktörens sinne. Ena dagen låter han likt en övervintrande varelse som 68:a under 40-talisternas värld, och den andra dagen framstår han som vilken ri(s)kskapitalist som helst och framför svar till undrande prenumeranter som förmodligen aldrig tidigare i svensk tidningshistoria har lästs, samtidigt som prenumeranter meddelar sin uppsägning.

 

När det socialdemokratiska Arbetarbladet inte kan erbjuda en gammal prenumerant och medlem i socialdemokraterna en morgonläsning på papper endast, då går skam i sosseborgen. Som en gammal socialdemokrat och arbetare sa: De där skitstövlarna har man stött hela sitt liv. NU när man behöver dom, får man inte ens läsa tidningen! Gamla människor som inte har dator, folk som inte har behov av dator, och andra utan dator, de människorna anser socialdemokraterna och Arbetarbladet inte är värda att läsa tidning. Sossens människosyn kommer nu i dagen! Sossen är i grund och botten en osolidarisk skitstövel! Tråkigt. Arbetarbladet låg i tre generationer på Bloggens köksbord, socialdemokratin var självklar, men nu är den traditionen slut. Kan det vara på grund av chefredaktören på Arbetarbladet? Herr Daniel Nordström?