Det är ett fasligt liv om
hästköttet.
Över hela världen äter man hästkött. Det är gott. Bloggen har ätit häst,
nästan endast, under veckor i massor.
I Australien är hästindustrin enorm. Privata
företagssamma och hårt arbetande herrar skriver kontrakt med staten som gäller
områden stora som hela landskap i Sverige. Inom den geografiska arealen lovar
herrarna att ta bort – jaga- skjuta etc, så många hästar som möjligt under
kontraktstiden.
Det finns flera hundra tusen vilda hästar som konkurrerar med
boskapen om betet i torra marker. Så vill varken stat eller boskapsägare ha det.
Kontraktsinnehavaren tar bort hästarna. Kontraktsinnehavaren säljer sedan köttet
på fria marknaden, det är hans leverbröd. Detsamma gäller åsnor, sådana finns i
något miljonantal eller mer. Här är fyra bilder från hästjakt och fyra
bilder från åsnejakt.
Gossarna jagar i team om två till fem skyttar. Finner dom en hjord vildhästar skjuter man och jagar som vore det vilda arter. Hästarna är dock ju inga vilddjur men agerar som vore de vilda arter. Den praktiska jakten går till som i skogen på en hjort eller hare. Personen måste vara duktig som en jägare. När djuren är skjutna dras de tillsammans efter en släpning i rep och samlas på rad och så börjar det svettiga, varma, dryga jobbet med att grovslakta i många, många graders värme. Köttet ligger omgivet av isbitar som förvaras i särskilda transportbilar med utrustning för att ta hand om färskt kött.
Häst i rep.
Låter kanske som ett recept eller menytallrik?
Har skytten anledning att tro att en häst inte är helt prickskjuten avlivar man med handpistol, som han just har gjort på bilden ovan och pistolen sitter ännu i näven.
MEN ÅSNA smakar lika bra som häst!
Här samlas några åsnor ihop efter en lyckad avskjutning.
Så som ovan kan det se ut i landskapet efter skyttelycka, det ligger åsnor här och där. Notera att detta är ingen jakt, det handlar om slakt och avlivning, arbete och naturvård i en salig blandning.
Varmt och gott och hårt arbete i ofta dagar med 35-50 graders plus och inga moln som täcker solen.
Den enes död, den andres leverbröd.
Vad säger Lanrbrukarnas Riksförbund?
Dom måste väl tycka det är bra att boskapen får det bättre och att vi samtidigt nyttjar naturens resurser?
Vad säger Eskilsson, minister, Sveriges riksdag och regering?
Kanske tycker de att vilda och gamla hästar bidrar till den svenska ekonomin?
Vad säger Jordbruksverket?
Att så länge dom skjuter prick och bra, så är det bara OK?
Vad säger Naturvårdsverket?
Och Svenska naturskyddsföreningen?
De brukar ju presentera menlösa och partiska förslag.
Vad säger de så kallade Djurens vänner?
De fanatikerna svarar säkert att alla vildhästar har rätt att leva, oavsett följderna.
Vad säger svensken? Givetvis ingenting, som vanligt.
Australien sköter sina intressen väl och med VG.
Men det begriper nog inte Sverige.
Att svenskarna krubbar en massa åsne- och hästkött framstår säkert som en överraskning, hos naiva svenskar.
God mat är god mat, skit detsamma - häst, åsna,gräshoppor, gris eller får och kossa. Sådant är livet.
Mindre global än svensken finns inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar