...Svenska journalister ynkliga, indoktrinerade, menlösa och sämsta tänkbara yrkesmänniskor. Annat var de förr..

 

  

Mats Svegfors, Svenska dagbladet, Sveriges radio m.m. skrev en drapa i DN om kvaliteten på svensk journalistik. Den var bra.

Svenska journalister är förmodligen de sämsta utövarna av  yrkesverksamhet som existerar i dag i Sverige.

Vad gör Svenska journalistförbundet åt det?

Så skrev Bloggen för tio år sedan. I dag har Svegfors och några andra sagt samma sak offentligt, men när Bloggen trumpetade så reagerade inte en kotte.

Sverige drar sig allt mer ned i overkligheten. Det är märkligt.

Som Bloggen minns, om rätt? Ulf Nilsson sa något i Expressen att han förstod inte varför svenskar var så självdestruktiva eller handlade det om att vara masochist? Något liknande i alla fall. Njae, det var något också om att vara utrotningsbenägna.

Svenskar vill utrota sig själva, så var det nog?

 När den här korrektheten har tagit över till den grad den har, då har alla journalistens grundstenar slutat att fungera.
När Set Poppius undervisade sina första år fick var och en elev inbankat att sanningen och åter sanningen är det, som gäller. När L. Furhoff snackade på journalisthögskolan handlade det om samma sak i stort. I dag skriver journalister rena lögner utan att varken begripa det eller genera sig.

Så länge journalisten skriver så raderna passar in i den glada korrekta debatten i samhället, så är redaktörerna nöjda.

 Alla goda yrkesetiska grundvalar för journalister finns i dag inte i verkligheten. Ingen pratar om journalisternas moral som förr handlade om ett slags sunt förnuft, en form av allmän klokhet. Sådant existerar ej i dette land - nu för tiden.

Vänder man, som 40-talisterna mycket väl kan göra, på steken, så är allt som förr kallades fascism, otäck kapitalism och allt annat, nästan, på ism,  i dag den rådande attityden. De som förr hatade fascism, de hatar nu den ursprungliga friheten som de då strävade efter. I dag sitter de själva och säger att de vet bättre än pöbeln. I dag sitter, de som förr var revolutionärer, och bestämmer som en fascist, i dag anser de gamla revolutionärerna att de är som övermänniskor, bara dom själva har rätt och står över pöbelhopen.

 I dag tillåter JO och andra myndigheter att yttrandefriheten är utslagen.
JO låter tjänstemän som bryter mot grundlagen jobba vidare utan en kommentar.

I dag får en politisk medborgare spotta en annan politisk medborgare i ansiktet utan straff, eftersom polisen tyckte bättre om den ena politikerns politiska tillhörighet och polisen lägger då ned ärendet, som polisen i Sörmland gjorde. En kvinnlig polis i Eskilstuna och Sörmland agerade subjektivt utanför det lämpligas märken. När däremot en medborgare från Motala spottar en myndighetsperson som råkar vara polis i ansiktet får medborgaren straff. Men polisen lägger ned ärendet när en medborgare spottar annan medborgare i ansiktet på grund av polisens politiska prioritet.

 

Vad lever vi i?

Anarki?

Polisen fungerar efter eget behag och JO bryr sig inte när länsstyrelsernas tjänstemän bryter mot grundlagen.

Och lokala tidningens journalister rapporterar inte eftersom journalisterna är goda vänner med lagbrytande tjänstemän på länstyrelsen.

 Herregud vilken journalistik!

I dag finns ingen nations medborgare någonstans i världen,

som är så indoktrinerad och förljugen, och menlös som i Sverige.

Det nedåtgående landet.

 Men vad bryr sig Arbetarbladet om det? Och Gävle Dagblad, och Hallandsposten, och Länstidningen i Östersund, Östgöta- Correspondenten, Dala-Demokraten och Falukuriren, Gotlands tidningar och alla andra chefredaktörer?

 

Huvudsaken att de gör korrekt – för stunden - blir det dock bara, redan finns attityder från centrala röster som indikerar att de korrekta snart får moraliskt stryk och historiker kommer att se på de här åren som ett alldeles ovanligt avsnitt i historien.

Tacka Jante och menlösa svenskar för det.

Och Journalistförbundet säger som vanligt ingenting.

- I had a dream, sa Martin Luther King.
Sanning och sunt förnuft skall segra.