Bloggen gjorde fel!
Så står det i rubriken, men då invänder alla trogna följare
och läsare av Bloggen att: - Jamen du skrev ju häromdagen att du har aldrig
fel!
Just så, det har dom rätt i, enligt devisen som då
presenterades:
§1. Bloggen har aldrig fel.
§2. Om Bloggen har fel, så inträder paragraf 1.
Visst är den väl rolig?
Men nu till annat.
Bloggen gjorde fel för inte länge sedan.
Omdömet fungerade plötsligt skraltigt:
När Bloggen gick till en lokal blaska i sina hemtrakter för
att visa att se så duktig Bloggen är, och ville visa upp sitt senaste
bokalster, så satt på kulturredaktionen en vikarierande yngling och Bloggen
tänkte att den där har ju inte ens torkat sig bakom öronen. Så Bloggen
visade aldrig boken för denne lille yngling som kallade sig kulturredaktör.
Bloggen ville träffa den gamla vanliga som var bekant. Så Bloggen drog sig
tillbaka utan möjlighet till recension.
Men den unge kulturredaktören sa några
ord, han sa, boken handlar om ett ämne som vi aldrig tar i. - Ändå, sa
ynglingen, kanske jag kan hitta något i boken som jag kan ta tag i?
Men Bloggen avlägsnade sig. Ville inte faan bli bedömd av
osnuten kyckling.
Men Bloggen inser nu att han gjorde fel.
”Gamlingen” på kulturredaktionen och denne yngling har
på senare tid offentligt debatterat om och vad de tycker om teveserien ”Work of Art”.
Den offentliga debatten mellan två redaktörer på samma
redaktion på en landsortsblaska har avslöjat två helt skilda tänkare.
”Gamlingen” är med största möjliga sannolikhet 40-talist. Hon argumenterar i
den offentliga debatten väldigt enögt, ser oavsett frågan och åsikter allt ur
sitt FNL-perspektiv eller Sossevy. ”Gamlingen” kan inte redogöra för något utan
det gamla perspektivet som är halvkommunistiskt och under hennes ungdom
vedertagen livsåskådning. Sålunda blev den offentliga debatten enögt tjatig när
”Gamlingen” framförde sina åsikter och debattsvar.
Den osnutne kycklingen
däremot visade att han hade ett utsökt omdöme, presenterade begåvade vidsynta
kommentarer som slog undan fötterna på ”Gamlingen”. Och dessutom: den osnutne ynglingen till kulturredaktör var mer påläst och kunnig inom den gränsöverskridande
”kulturdebatten”.
När Bloggen insupit den offentliga debatten på Arbetarbladet
insåg Bloggen att han gjorde fel den gång han besökte kulturredaktionen och
fann bara denne osnutne kyckling på redaktionen och därför avlägsnade sig.
Bloggen ville inte snacka med den yngre moderne redaktören. Bloggen ville snacka med ”Gamlingen”.
Bloggen ville inte snacka med den yngre moderne redaktören. Bloggen ville snacka med ”Gamlingen”.
Då gjorde Bloggen ett gravt fel,
så visst
kan Blogg ha fel!
Och förmodligen hade den osnutne kycklingen funnit något "att ta tag i "!
Kanske gammal inte alltid är bäst?
Och förmodligen hade den osnutne kycklingen funnit något "att ta tag i "!
Kanske gammal inte alltid är bäst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar