Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg

måndag 26 september 2011

JAKT, en dokumentär FILM av Bengt Jägerskog. .

Jakt på älg, varg och björn. En unik jaktfilm.

Det var en gång en filmkritiker som skulle ge sin sedvanliga kritik efter biobesöket i sin hemmatidning och han skrev i sin kolumn:

- Gå och se den!

Det var allt han skrev!

Jag säger detsamma om dokumentärfilmen som visades på SVT häromdagen.

Nyligen såg jag premiärvisningen av Svenska Jägareförbundets film med tio porträtt av fina jägare där man försöker gestalta jägarens själ. Visst var de porträtten av jägarliv en fin film om jägare som levde med sitt intresse, men den här produkten som Bengt Jägerskog presenterar i teve är inte bara ett snäpp närmare jägarens själ utan Jägerskogs jaktfilm är superb. Går det att få fram finare jaktfilm? Det tog honom tjugo år att samla materialet och bättre har han säkert inte kunnat förvalta de tjugo årens filmarbete. Leif GW Persson sa en gång att det syns på folk om dom är ”riktiga” jägare. Jag håller med Leif GW. I Bengt Jägerskogs film finns bara ”riktiga” jägare. Den som inte tycker om filmen är verkligen naturhatare. Dock är även jägare människor och svagheter måste finnas även i jägarkåren. Själv hade jag aldrig tagit mig genom snötyngd tät skog med hög upplega och en studsare över axeln med pipöppningen uppåt, utan skydd. Och nog tänkte många jägare som såg programmet på att en gång stod bössor lutade i skogen med piporna uppåt och mot en större trädstam. Sämre lutstöd för bössan får man leta efter. Detsamma gäller den snabba bild som passerade men ändå visade ett vapen med pipan lagd mot ett av bilens gummidäck och kolven ned på vägen. Så tror inte jag de flesta jägare ställer ifrån sig bössan. Men skott på björn, naturscenerier, jägarnas samverkan var suveränt beskrivna. Som den fiolspelande dalmasen sa utanför jaktkojan: Vi har ju den sociala biten också. Det är inte bara jakt.

tisdag 13 september 2011

På sök efter Jägarsjälen

Var finns den? Hur ser jägarsjälen ut?
Om det har lärde män, ingen nämnd, ingen glömd, skrivit böcker i anslutning till filosofiska idéer i största allmänhet. Det finns fina texter om jägarens själ. Nu har Svenska Jägareförbundet tagit det vågade steget att försöka sätta filmbilder på jägarsjälen. I tio kortare porträtt vill förbundet visa var jägarsjälen sitter, givetvis i de filmade jägarnas sinne och inre, i deras berättelser och unika erfarenheter. Men det räcker liksom inte. En själ måste få en vidare analys, att ge rum för erkänt suveräna och finstämda jägarprofiler gör inte uttrycket jägarsjäl rättvisa. Mer måste till. Vad är jägarsjälen? En av de tio jägarna säger att samhället går åt helvete, men jägarsjälen består. Sant som sagt. Kanske är det den sinnesron och tysta tryggheten att veta att samhället faller men inte jägarsjälen, som är just jägarsjälen. Samtidigt måste den som klurar över ordet jägarsjäl se mer än vad de flesta upptäcker. Som stunden när älgen kommer ut ur skogen och står i brynet mot öppen mark, öronen flappar och så blöter älgen med sin tunga överläppen. Få personer vet att älgen gör så, men det är sant. Varför älgen har beteendet vet ingen. Folk ser och ser, men ser olika. - Jägaren behöver väcka människan menade en filmad jägarprofil. Kunskap är väg till själen. - Lyckokänsla som jägare, det är nog när jag går uppe på fjället över trädgränsen och ser bara oändlighet, inget konstigt med det, konstaterar en annan av de tio utvalda. Med de tio porträtten i sina sansade karaktärer, sina kloka ord och i söket efter jägarsjälen, kommer filmerna en bit på väg men når inte riktigt fram till den slutliga konklusionen på frågan vad är jägarsjälen. Kulturministern Lena Adelsohn sa vid premiärvisningen på Skansen i Stockholm att jakt och kultur hänger samman. Jakten är ett kulturarv att vårda. Samtidigt är jakten ett samtida viktigt inslag i hur den moderna människan vårdar sin själ, nästan lite meditativt, sa kulturministern. Egna tankat på passets stubbe, tystnaden kan göra underverk. En av de filmade jägarna undrar i porträttet om stunden efter jakten med hunden, haren på marken, elden och kamrater och en korv i handen är jägarens stund för själen. Kanske är det så enkelt?




Bloggintresserade, finns mängder av bilder och texter i de äldre inläggen.