Till Svenska
Journalistförbundet!
Hörninini!
Bloggen gick ut några dagar i flera samhällen runt
trakten där dubbelmördaren mördade och frågade allmänheten: Skulle du vilja
veta genom Corren och Motala-Vadstena tidning vem som dubbelmördade i
Ljungsbro? Det står bara ”33-åringen” i tidningen som du vet.
ALLA svarade att de ville veta vem dubbelmördaren var!
ALLA visste nu efter lång tids tidningsanonym mördare,
ändå vem han var: en Kongoles med lokal förankring.
Hur visste allmänheten?
Jo, det hade sökt sig till andra informationskällor än
de lokala blaskorna, de hade fått skvaller från allmänheten, och alla visste
att det var en svart Afrikan från Kongo. Inte underligt att svenska
journalister gör ned sig som yrkesfolk. Ni stöter själva bort läsare!
Herregud!
Du SJF, är det sådant blask ni representerar?
Förr blev man uppfostrad till
Murvel, sanningen skulle fram, nästan oavsett priset, men nu? Finns det någon
svensk yrkeskår som sköter sitt yrke så ynkligt och bristfälligt som svenska
redaktörer och journalister? Förr sa Leif Furhof att vi skall ta mig tusan
sköta jobbet.
Set Poppius predikade att
verkligheten är journalistens arbetsfält.
I dag finns varken det ena
eller det andra, ingen journalistisk etik, mer än Thomas Matssons eviga
etiktjafs, som enbart passar när det passar honom. Jan Helin släpper fram
lögnare och tydligen får vilken rasist som helst påstå vad som helst och
subjektiva galentexter publicerar Helin utan att genera sig. DNs lille gosse
chefredaktör är mer patetisk i sin subjektiva formning av DN, än något annat
och någon annan.
I Drakarnas följevatten
smyger lokalblaskornas ynkliga deltagande i den allmänna förslumningen och
dekadens av tidningsskriverier. När en dubbelmördare utanför Linköping för
några veckor sedan slog ihjäl två medborgare, så har nu Corren aldrig en enda
gång publicerat mördarens identitet eller låtit någon som helst antydan sättas
på pränt vilken dubbelmördaren är. Han heter enkelt ”33-åringen” i Corren,
vecka ut och vecka in. Varför avskyr Corren sin läsare till den grad att tant
chefredaktör anser tydligen att en alldeles vanlig svensk av normalsnitt, inte
duger till att läsa om verkligheten? Hur
kommer det sig att Corren inte vill berätta? Samma gäller för den lilla lokala
Motala-Vadstena tidning. Den tycker inte att läsarna skall få relevant
information om dubbelmördaren. Varför tycker inte chefredaktören för
Vadstena-Motala tidning att en lokal läsare som vill veta vem som mördat,
vägras den faktabiten?
Kom inte med kommentaren att personen är inte dömd ännu! När det passar en redaktör att ge ingående personbeskrivning enligt redaktörens egen värdering så finns den misstänktes identitet tydlig, mer eller mindre, när det passar redaktören att gömma allt om den misstänkte, så gör redaktören så, så tesen om hederlighet är inte sann när det gäller redaktörsmoral.
Varför är det så hemskt att skriva att dubbelmördaren
var en svart Afrikan från Kongo? Vari ligger det hemskhet, i den verkligheten?
När galningen på Lidingö beskrevs så skrev man att
brottslingen pratade perfekt svenska, var vit, och hade blå ögon!
När en svart person mördar går jämförbar beskrivning
inte för sig.
Sysslar svensk tidningsverksamhet med strukturell
rasism?
När en dubbelmördare mördar får
läsaren inte ens veta att mördaren är svart från Afrika!
Givetvis svarar
chefredaktörerna på Corren och Motala-Vadstena tidning att det är inte av
allmänintresse att skriva ut att det var en man från Kongo. Det är den gängse
ursäkten för att tidningen skall gömma fakta för läsare. Men se då på Bloggens
lilla gallup bland allmänheten i området där morden begicks – allmänheten
presenterar sitt tydliga svar: den är besviken på Corren och Motala-Vadstena
tidning.
Självklart vill de veta vem och vad som dubbelmördar i
Ljungsbro!
