...........................Obotliga SAS! Det är ju svenskt!

Allt tjafs om lönsamhet och SAS är väl inte så märkligt! SAS har ju mest svensk flygservice - värdinnor!

Visst, brudarna är en tillgång, så till vida att  passagerargubbarna hänger och flåsar ut över korridorrummet och kikar på rumpor och bruttors bröst så ögonen blö´r men sedan är inte brudarna värda särskilt mycket mer.

Det här med generositet utanför regelverk, fantasi och hygglighet och trivsamhet, det är ju inga svenska kriterier i allmänhet och alls inga kriterier på flygvärdinnor inom SAS. Uppblåshet, ohövlighet, snarstuckenhet är mer relevant beskrivning av SAS-brudarna, men givetvis är de strikt neutrala och korrekta och robotliknande, och ack så svenska.

Första gången Bloggen upplevde den svenska skönhetens flygservice var efter en operation på sjukhuset med svårigheter att sitta i allmänhet.
Från operationsbordet, till SASstolen och sittning fungerade inte. Så Bloggen gick i korridoren upp och ned, nästan hela natten, eftersom det handlade om långresa. Ingen flygvärdinna ville ens försöka byta till sig en bättre lämpad stolplats, så Bloggen promenerade, ingen flygvärdinnebrutta ägnade ens en fråga om hur det stod till under större delen av natten. Tills på morgonkulan en märklig svenska-SAS-flygvärdinna ställer sig i korridoren och säger att Bloggen kan få hennes sovplats tills planet landar. Vid återkomst till Sverige vägrar
både informationsdirektör och SAS-chefer att diskutera situationen.

Andra gången Bloggen upplevde den svenska skönhetens ointresse för Bloggen som passagerare var efter en Atlantflygning när två väskor fattades vid ankomst. SAS-brudarna gav fullständigt faan i allt med ord som, att du får väl stanna på flygplatsen tills väskorna kommer, men Bloggen hade en liten lokal flygning till Ingemansland framför sig, dit ingen lastservice fanns kopplad, bara små pytteplan var aktuella. Men Bloggen hyrde hotell, gick tre gånger om dagen till SAS-kontoret och undrade över väskorna. Ingen brydde sig. Kunde SAS fixa väskorna, den dag de skulle anlända, så väskorna kom i fotspåren efter Bloggens person, med andra ord: kunde SAS ordna med väskorna så de kom till den lokala slutdestinationen med ett pytteplan? Nix, sådant ansvar var icke SAS-ansvar. Bloggen gick till SASkonkurrent, som med glada viljor tog över ärendet och fixade allt nödvändigt. Bloggen bokade givetvis om returresan till det trivsamma humana flygbolaget som tog över SASfolkets värdelösa, arroganta och nonchalanta ageranden. Sedan den stunden har Bloggen aldrig flugit med SAS. Med många stora resor har SAS därmed förlorat ganska många kronor.

Det finns nog fler passagerare i Bloggens situation.

Så, det har ingen betydelse hur SASekonomer fixar och donar. Personalen är mest svensk, och det är den svenskheten som krossar SAS.

...Snacka om att vara lika......

Men så är vi inte, visar väl verkligheten?

Såg i blaskan att när det turkiska planet slängde lågor ur cokpit och det uppstod panik ombord, då slängde flygvärdinnorna sig ur planet först av alla, före de nästan 200 turisterna som satt i planet.

Det påminner om att bor man i Afrika så får de flesta frågan: varför heter det "White hunter"?

Varför säger inte västerlänningar "Black hunter"?

Tja, verkligheten visar en förklaring. En av de första, kanske den allra förste svarte yrkesjägaren som hade tillstånd att skjuta elefanter och lejon, han stod med en högt betalande klient en gång i bushen och hade en skadeskjuten elefant framför sig, med den gästande jägaren bredvid.
 
Det var givetvis den svarte yrkesjägaren som skulle rädda situationen med den skadade elefanten som visade attityd för att gå till anfall.

Vad hände?

Jo, den svarte yrkesjägaren som skulle se till att den gästande jägaren skulle gå säker i skogen. Denne "Black hunter" slängde bössan och sprang så fort han kunde med både skadad elefant och en rädd gäst bakom ryggen.

Klienten åkte hem och skrev om händelsen i tidningar. Sedan dess har det inte funnits mer än enstaka "Black hunter".

En gästjägare i obekant land måste kunna lita på sin svarte yrkesjägare och guide. Men det kan han inte.

Liksom flygvärdinnorns moral som saknades i det turkiska flygplanet.

Därför "White hunter".