.....................Bättre förr än nu.

Tänka sig,
va små saker betyder mycket för folk.

Sverige har hamnat långt ned på den "harmoniska listan" som FN fixar till då och då.

Den listan visar vilka länder som har medborgare som mår bra, de trivs med liv och land. Där ligger Sverige långt ned. Sverige har sjunkit i position, givetvis.

Dessutom tror svenskar galet, dom tror de har det bra, men icke sa Nicke.

Verkligheten är annorlunda. Och den verkligheten dokumenterade en granne för Bloggen häromdagen. Grannen som hade varit på semester i Spanien sa att: Herregud, när jag åker till Stockholm vet jag inte ens hur och var jag få tag på en biljett till T-banan. Men i Spanien sitter en tant i en kur och frågar vart jag skall, hon river en biljett och jag betalar vad tanten vill ha för min resa på T-banan.

Kan det var mer enkelt och självklart? Egentligen inte. Så var det förr också i Stockholm, men nu?

NU kan en medborgare inte ens begripa hur man skall köpa biljett till T-banan.

Voffe é de så? i dette land?

Bättre förr - än nu.

SÅDANA ÄR NI svenskar

Typiskt Svenskt!

Tänk dig sitta i rullstol. Den handikappade köper särskild handikappbiljett och lovas assistans av SJ. Mannen med biljetten skall få hjälp när han lämnar tåget. Tågpersonalen vägrar dock praktisk hjälp när den handikappade skall gå av. Konduktörer eller vad de vill kalla sig nu för tiden, vägrar, eftersom de inte har utbildning i hur man skall hantera rullstol och lyft i samband med rullstolen. Den handikappade har assistent i följe men han får inte heller försöka hjälpa till med rullstolen. Så den handikappade kan inte lämna tåget utan måste åka med till ursprungsorten.

Sådana är ni.

Historien ovan påminner om den döda tanten och hemtjänsten:

När hemtjänsten hade gjort sitt pass hos en äldre dam, gick tanten från hemtjänsten hem.

Vid anhörigs besök två timmar efter att hemtjänsten lämnade lägenheten låg den äldre kvinnan död. När man frågade hemtjänsten om hon inte hade hört eller märkt att den gamla damen var sjuk eller agerade märkligt svarade hemtjänsten:

- Jo, jag trodde hon skulle dö!

Kunde då inte hemtjänsten ha kontaktat lämplig person eller myndighet eller bidragit med hjälp på något vis?

Nä, svarade hemtjänsttanten.

- Jag jobbade till klockan 1700, sedan har jag inget ansvar.

Sådana är ni.