Till Sara
Wiklander, Tierpsgatan, Gävle –
Gävle Dagblad
Gävle Dagblad
Hej Sara!
Kul att läsa dina rader!
Som du lärt
finns det inget fullkomligt liv och ingen fullkomlig värld någonstans på
Jorden.
Kul att du
inser det.
När jag som
svensk har levt hela mitt liv i annat land, närbesläktat med ditt från början,
då har jag samma erfarenhet. Det går inte att bli accepterad hur många lokala
stamspråk du än pratar eller hur många hustrur du än har om det är kultur med
sådant, det spelar ingen roll vad du gör som svensk eller hur mycket du tror du
är lokal och av lokal nation.
Jag som
svensk har aldrig under mitt liv blivit hanterad som del av det lokala
samhället fast jag varit i tanken icke svensk, varit som medborgare icke svensk,
men aldrig har jag i något land blivit
accepterad som lokal, eftersom jag är svensk.
Så du ser
Sara, ditt problem är globalt. Det är naturligt. Människorna bevarar sin
identitet, de bevakar sina revir, det är naturligt för annars skulle alla dö av
självutrotning. Så enkelt är det. Ställ in dig på att aldrig bli accepterad
till fullo.
Det mår du
bättre av. Jag insåg att när jag levde i andra kulturer så blev jag tvungen att
tänka så, jag blir aldrig accepterad fast jag kvalificerade för att bli lokal,
men det blir ingen. Så jag bestämde mig för att leva i utanförskap.
Det är din
stora möjlighet TILL bekväm ÖVERLEVNAD.
Annars mår
du illa hela livet.
Sara, jag föddes och hade mina första levnadsår i huset framför ditt och det räckte som skillnad mellan oss barn. Vi i vårt hus slogs med ungarna i ditt hus. Vi bråkade om gungställningar, vi pallade äpplen på småvillornas tomter och jävlades med varandra och slogs i källargångarna i både ditt och mitt hus. Sara, livet är sådant. Samtidigt fick jag min första lilla kärlek men hon bodde i ditt hus, och det var inte populärt bland ungar i mitt hus. Livet är sådant.
Sara, jag föddes och hade mina första levnadsår i huset framför ditt och det räckte som skillnad mellan oss barn. Vi i vårt hus slogs med ungarna i ditt hus. Vi bråkade om gungställningar, vi pallade äpplen på småvillornas tomter och jävlades med varandra och slogs i källargångarna i både ditt och mitt hus. Sara, livet är sådant. Samtidigt fick jag min första lilla kärlek men hon bodde i ditt hus, och det var inte populärt bland ungar i mitt hus. Livet är sådant.
Så, inse att
du aldrig blir accepterad – vi svenskar blir heller aldrig accepterade i andra
länder och kulturer. Du är bara ett offer eller en del av den naturliga
utvecklingen – kallas evolution. Den naturens gång rår ingen människa på.
Inse det och
du Sara får förutsättning för ett gott liv.
Sagt i all välmening och ur globalt perspektiv.
Sagt i all välmening och ur globalt perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar