Till Regeringskansliet
Till Riksdagens ledamöter
Till Stockholms kommun
Till Länsstyrelsen i Stockholm
Till Folket, alla svenska medborgare som givit raderna mening
Till Moderaterna, Miljöpartiet,Centerpartiet, Socialdemokraterna
Sagan om
en Stasiminister och dennes assistent Fårullsknoppen.
Det var en
gång en gosse som tyckte att alla pizzor i New York var såååå väldigt goda, och
gossen tyckte det var sååååå spännande när gossen stannade för rött trafikljus
på Manhattan och en svart bov med pistol i näven ryckte upp dörren till gossens
bil och tvingade den lille gossen att lämna över plånboken, och när den lille
gossen såg ett bus som lade sig platt över den lilla flickan i en mörk
tvärgränd så tyckte den lille gossen att ojjjjj, såååå spännande – en alldeles
riktig våldtäkt, det hade han aldrig drömt om att få skåda med sina gosseögon.
När gossen
blev äldre såg han sig omkring i hemmatrakter och jämförde med alla tvåbenta
han hade upplevt i New York och tänkte att Jösses alltså, de här varelserna här
hemma gör ju inget, de går som zombier och sover fast de arbetar och därför
inte gör mycket. Det sovande folket tycktes leva som drömmare men borde smaska
pizza, ha lite rånkul vid trafikljusen och ta sig en brutta då och då.
Den halvvuxne
i sitt hemland tänkte också att varför såg han inga sittande människor som han
mötte var dag i New York och som han kallade ”det sittande folket”. Den unge
mannen saknade det sittande folket i hörnet till sin mjölkbutik bredvid huset
han bodde i bland alla andra med massor av mjölkpengar i fickan. Varje lördag
gick han som ung man och raggade på krogen och fick napp på blonda snygga
tjejer och satte på dem där hemma i den föräldrarfria bostaden eftersom mamma
och pappa vilade sig i sommarstugan ute i skärgården.
Den unge
gossen tyckte allt var så perfekt att det var tråkigt i hemlandet. Vi behöver
lite friskt kul blod tänkte han och nu var han statschef som bestämde så ingen
kunde säga emot. Med ungdomsfärska minnen från New York importerade han ”Äkta hembakad
i ugnen pizza” direkt från New York. Det här smaskar tusan så mycket bättre och
tjockare än fåniga pannkakor tänkte han medan käkarna glappade och när pizzan
var slut ringde han till sin kompis i New York för att avsluta dagen och
kommenderade till sig sju helsvarta, sju halvsvarta, sju chokladbruna, sju
snedögda, sju halvröda och sju gula bruttor från New York, för där fanns allt
statschefen behövde och ville ha och som han tyckte att hemlandet skulle må bra
av och som gossen ansåg alla medborgare skulle tycka om och anse vara en
förbättring i hemlandet och dessutom skulle hans lands medborgare tjäna på
importen. Men det var feltänk i den lille gossens kortslutna hjärnvindlingar.
Efter importen anlände även de importerade kvinnornas släktingar och sysslingar
i största allmänhet och därmed passade alla mördare och våldtäktsmän och
narkotikafolk också på att kalla sig släktingar till alla statsministerns
importer. Alla så skrattade de åt det där fåniga landet som förstörde för sig
självt genom att importera oss, som de dåliga människorna sa om sig själva. De
skulle aldrig ha importerat sig själva men finns det en dum, löjligt förljugen
galen skitstövel som vill förstöra sitt eget land, så inte bryr vi oss, sa de
importerade och så startade de med våldtäkter, sålde sina systrar och mödrar
och rånade för det tyckte ju statsministern var helball från den tid han var
ung och ännu dummare, i New York. Och våldtäkterna, tja, sådan är den
kapitalism, som unggossen sjöng i sin ungdom. Och så satte han på en brutta på
Riche. För där står dom, massor av importer som tjänar bra på kriminalitet och
naiva svenskar som statsministern representerade så väl, men alla skrattade
bakom hans rygg och tyckte han var ett ryggradslöst kräk som förstörde för sig
och landets medborgare. Men unggossen som hade vuxit upp tänkte att äntligen
har jag fått drömbilden omsatt från New York till Sverige. Nu har vi alla
tiggare som i New York, nu har vi den kriminalitet, mord och knarkimportörer
och afrikanska grästuggare som Sverige är värt och alla är de lönsamma för mig,
tänkte statsministern och så för de med sig så färggrant leverne, som
brottsliga färgglada blomsterhandlare som fungerar som en maffia på torgen. Och
dessutom får vi äntligen börja från början och lära folk att läsa, och det är
en förmån när inget annat land i världen har sådana problem knappt längre så
skall vi vara stolta över att bjuda på den läskunskapen, men statsministern
noterade att de där färggranna och lönsamma, de är för faan otacksamma, de gav
faaan i att lära sig läsa och prata men det sa han aldrig utan visade sig
mycket tacksam för att analfabeterna bar på så färgrika och glada kläder
hemifrån, även om de samtidigt köpte minkpälsar för pengar som fattiga svenskar
tvingades ge bort till analfabeterna på grund av den fascistiska statsministern
med sin assisterande Fårskalle. Och eftersom analfabeten, den färggranna, inte
pluggade som vanligt folk så fick de betalt om de lärde sig hälsa på svenska
och att köpa bröd i butiken. Analfabeten fick mer än vad vanliga gamla fick av
statsministern.
Så hörde
den nygamle unggossen som var i New York att grannens farbror inte fick komma
in på sjukhuset för det fanns varken medicin eller sängplats till
statsministerns grannes farbror, och då skickade unggossen sin korrupta hustru
som tjänade massor av klöver på staten och så fixade den korrupta hustrun en
sängplats till grannens sjuke farbror och så levde unggossen lycklig i sina
dagar tills den korrupta hustrun drog och unggossens son slogs ihjäl och
knivstucken eller halshöggs han med machete? eller blev han skjuten? Om det
diskuterar de kloke……I vilket fall som helst hade den lokala verkligheten
förändrats under tiden, nu kunde kreti och pleti köpa en avlivning, ett
specifikt mord efter önskemål eller en lämplig misshandel för nu fanns det
humanresurser eftersom platserna där tant Maud och Centerpartiets nybyggare kom
ifrån, där köpte man sedan alltid i historien ett mord för aldrig mer än 100
dollar men normalt fick man en avlivning för en tjugodollarsedel och att ett sådant
urdjur på två ben då får långt fler svenska kronor garanterade ett väl utfört
jobb, som avlivning av till exempel en statsminister eller annan sort av
beslutsfattare i det eländiga samhället som rådde.
Det hade
blivit vanligt att folk anlände som analfabeter med macheter i bagaget och de
gossarna var vana att döda och halshugga och råna sedan tonåren ty sådana vanor
var kultur och tradition i de länder statsministern tyckte var så spännande,
som i New York och så sa han att kom till mitt land om ni har det besvärligt i
ert eget
eller
i någon världslig metropol, här tar vi
emot allt och alla och statsministern lovade personligen eller med hjälp av sin
högra hand Fårskallen att alla skatter som kommer in från landets medborgare de
skall doneras till er och alla knarkimportörer, mördare, våldtäktsmän och
liknande, så sa statsministern och han garanterade att det han lovade, det stod
han för, och så blev det och sedan dog statsministern av en beställd machete i
det riktiga slutet av sagan och så vandrade alla medborgare ut ur landet och
mot sol och värme för deras land var redan tömt på ekonomi, på normala
människor och hade ersatts av analfabeter, mördare och liknande, och så var
sagan slut, men då började verkligheten och den blir önskvärt än lämpligare i
sitt slut i och med det stora samtida Stockholms nya blodbad med huvuden som
rullar över stentorget och analfabeter som kickar boll med knoppar efter
Näbbström, Fårullsknopp, Svartskallefermvärmen, Regnguden, Romsuperskan,
Grönaträdbladet – dock inte längre med Central kontakt, M-tanten i teve, Honan
Sahlin känd för sitt svenskförakt beställde färg på tub och går nu insmord i
svart kroppsfärg enär hon anser svenskar har fel nyans i och med sin vita hud.
Utöver nämnda och många andra ur fittstimmet och ur menlösa hanars sällskap
skola knopparna rulla.
Sedan
återvände landets tidigare medborgare med nyinköpta macheter och skar halsen av
alla olämpliga och så gjorde de som nybyggare alltid gör, de byggde upp! I
motsatts till alla som nu låg utan huvuden, de som hade rivit ned. Och så levde
alla lyckliga i sina dagar och fanns det någon som lyckats undkomma det stora
blodbadet så fick de stryk i regnbågens alla färger och lämnade landet för att
resa till New York, statsministerns förlovade struktur med tiggare i varje
gatuhörn, med spännande våldtäkter och rån vid varje trafikljus och
gatukorsning och så alla butiksrån, åldringsmisshandel och vanvård och mord
igen förstås, men det var bara sådant som statsministern ansåg som del av livet
eftersom han föregått med gott exempel och infört sådana värderingar i sitt
eget land. Men statsministern gjorde sig en björntjänst, moralen hann i kapp
och som macheteman skötte statsministerns import sin affär snyggt och prydligt
och både statsminister och Fårskallen förlorade sina huvuden, mord kostar så
lite nuförtiden, och folket sa att tack Gode Gud för den nybyggaren, äntligen
bevisligen en huvudlös statsminister och en Fårskallelös kropp. Så slutade
verkligheten.
Huvudkapningarna
var väl det enda statsministerns importerade nybyggare gjorde av värde sa
Folket. Kort och gott, statsministerns dröm blev en flopp på grund av
oduglighet och oförekommande omdöme. –Tjo,flöjt, sa Janne Wängman och tog sig
en sup efter att ha slaktat Fårskallekroppen och matat råttorna under Migrationsverkets
högkvarter medan statsministerköttet låg på isbitar för att vid tillfälle givas
åt grisarna på Skansen. Så sa Folket och så blev det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar