.......................Flygkrasch i Sudan - alla dog.

Tja, vad annat var att vänta? Nu har ett flygplan rasat i backen efter en explosion som någon sa i södra Sudan och alla passagerare dog.

De representerade en officiell delegation på väg till ett offentligt framträdande. Ingen lär någonsin få veta sanningen om varför flygplanet störtade och/eller exploderade. Så naiv kan bara en sofistikerad västerlänning vara, att man tror verkligheten låter sig beskrivas. Spelar ingen roll hur många haverikommisioner som rapporterar.

I Sudan och förmodligen särskilt i Södra Sudan flyger väl folk lite hur som helst, lite vem som helst får nog möjlighet att flyga och flygplatser och landningsbanor kan vara offentliga åkermarker, utedass och där går lite då och då vilda djur som betar av groende gräs.

Bloggens första kontakt med långflygning i mindre skala var förstås i framsätet hos en kvinlig pilot som styrde ett Turbojet. Vill du flyga sa tjejen? Jo, nog ville Bloggen ta över rodret. Och så gjorde han det.

Kaptenstjejan ville läsa dagstidningen, och Bloggen flög. Eftersom han gjorde som han ville, ville Bloggen gå ned i höjd och titta på elefanthjordarna under sig. På marken hade Bloggen sett stora och många elefanthjordar, men aldrig från ovan.

Så Bloggen drog ned Turbojeten och sniffade på elefanternas ryggrader och elefanterna lyfte snabeln och slog i luften. Ha,ha, sa Bloggen, mig når ni inte. Och så drog han på gasen och som det lilla vassa Turbojetet skulle göra, presterade flygplanet. Kul va det, och pilottjejen läste färdigt, tog över rodret och drack senare en kopp kaffe och lämnade ännu en gång över turboflyget till Bloggen som hade helkul. Cessna i alla ära, men Turbojet är allt roligare..........

Och så erfarenheten med flygvärdinnan som skulle ta Bloggen till en plats i Sudan från Juba och sa att det skall nog bra samtidigt som hon var törstig och drack Coca-Cola och hennes andedräkt var bland de mest djävulska andedräkter Bloggen har tagit del av. Bruden var förmodligen så bakfull att alkoholen fortfarande borde ha stått henne upp i halsen.

Mer rödkladdade stora läppar än de läppar som satt i ansiktet på den här flygvärdinnan har Bloggen aldrig sett på en kvinna, fingernaglarna var lika blodröda och påminde i längd om de där Indierna som låter naglar växa hela sina liv.

Men nu jäklar skulle här serveras drinkar, flygas, och serveras mat under en timmes tid. Och hon gjorde det, men Bloggen kände på stanken när flygvärdinnan som hade snyggt ansikte och en enligt arabvärderingar snygg, knubbig figur och mulliga kurvor när hon svepte mellan passagerarna i gången.

Landade gjorde vi. Klev ur planet gjorde vi. Överlevde gjorde vi. Kanske hade vi bara tur? Kanske bestod nattens flygvärdinnesällskap av kapten i nosen och serveringsbrodern under resan och andra flygarkompisar? Vem vet?

 Kanske var det ett sådant dageneftergäng som drog den officiella delegationen i fördärvet? Dom dog. Ingen får veta varför?

Många goda människor försöker, men lyckas inte alltid.